Helgen
...spenderades i Dalarna. Jag har kommit fram till att myggor är illvilliga; de bet mig till och med i fingertoppen! Ondskefulla varelser. Om betten inte kliade skulle jag inte protestera mot att de bet mig, men som det är... Dumma!
Anledningen till den lilla utflykten var att bror min skulle tävla USM i triathlon. Trots att det var olidligt varmt att bara existera lyckades han med att simma 750 m cykla 2 mil och springa 5 km. Dessutom vann han. Duktigt jobbat. Så stolt jag är över honom!
Dock kan jag känna att det kanske inte är helt nödvändigt att åka bil i sju timmar för en triathlontävling, men men. Fick ju i alla fall träffa "låtsassläkten" från Västerås. Fick en vattenkokare som tillskott till min nya lägenhet. Visst är de snälla!
På vägen hem blev det ett besök hos farfar komplett med norpning av fyra kassar fylla med plastbyttor och burkar i olika färger och former. Vilken tur att farmor hamstrade tupperware, så slipper jag köpa nya!
Nu är kag i alla fall hemma, och ska börja plugga till körkortet på allvar. Vill ju inte bli underkänd på teorin!
Anledningen till den lilla utflykten var att bror min skulle tävla USM i triathlon. Trots att det var olidligt varmt att bara existera lyckades han med att simma 750 m cykla 2 mil och springa 5 km. Dessutom vann han. Duktigt jobbat. Så stolt jag är över honom!
Dock kan jag känna att det kanske inte är helt nödvändigt att åka bil i sju timmar för en triathlontävling, men men. Fick ju i alla fall träffa "låtsassläkten" från Västerås. Fick en vattenkokare som tillskott till min nya lägenhet. Visst är de snälla!
På vägen hem blev det ett besök hos farfar komplett med norpning av fyra kassar fylla med plastbyttor och burkar i olika färger och former. Vilken tur att farmor hamstrade tupperware, så slipper jag köpa nya!
Nu är kag i alla fall hemma, och ska börja plugga till körkortet på allvar. Vill ju inte bli underkänd på teorin!
Livet rullar på
Sen sist har jag:
- Gjort 3 matteprov (ja, på riktigt. Jag läser matte på sommaren, nördigt eller hur...)
- Jobbat. Jag gillar verkligen mitt jobb. Det är så kul att se när barnen blir duktigare på att simma.
- Gjort ett armband. (Bild kommer sen)
- Varit trött
- Sovit för lite (eller för mycket? Alltid sömnig nu för tiden...)
- Inte tränat, vilket ger mig dåligt samvete. Får sätta igång och springa efter jobb nån gång.
- Lagat mat. Det här med att jag och Johan skulle laga varannan dag sket sig från början.
- Inte svurit en enda gång. Mamma införde en svordomsburk där man får lägga en krona om man svär, mest för att min käre lille bror låter som en sjöman.
Midsommar!
Lite försenat, men ändå! Tack för en kul kväll allihopa, även om festen dog lite grand!
En alldeles vanlig dag
Idag har jag:
- jobbat (barnen var snälla, men vi tränare var trötta och inte så glada på varandra.) Gav träningsvärk i ansiktet (le, för fan)
- Haft en körlektion som gick sådär
- Köpt en söt skjorta på indiska
- Läst 7 kapitel i min bok
- Lagat mina jeans
- Lagat mina skor
- lagat omelett i mikron
- köpt cider
- tittat på grey's
- Fixat till studentbilderna
- Gjort matte
- tränat
- städat
- gjort en ordentlig lista över saker till lägenheten
- lagat vettig mat
- hämtat film hos KC
Sommarlov, eller nåt sånt
Jag har insett vilket sjukt schema jag har gett mig själv denna veckan och resten av sommaren. Denna veckan har jag jobb på morgonen och körlektion på eftermiddan varje dag. Det betyder att jag är hemma typ en timme på dan. Sen när jag kommer hem från Malmö har jag ingen ork till att göra någonting.
Jobbandet kommer att forsätta tre veckor till, och körlektionerna kommer att vara mer sporadiska. Imorgon är det Cambridge-Engelska, källaren och körkväll som gäller. Undrar just när jag kommer komma hem...
Sen ska jag göra en massa matte under lovet också. Dessutom leta möbler och annat... Det kommer inte direkt att bli en vilsam sommar!
Jobbandet kommer att forsätta tre veckor till, och körlektionerna kommer att vara mer sporadiska. Imorgon är det Cambridge-Engelska, källaren och körkväll som gäller. Undrar just när jag kommer komma hem...
Sen ska jag göra en massa matte under lovet också. Dessutom leta möbler och annat... Det kommer inte direkt att bli en vilsam sommar!
I dag är det lördag
... Och jag har varit på Ikea för att få inspiration till lägenheten. Nu vet jag vad jag vill ha för möbler, men inte hur jag ska få tag på dem. Mina föräldrar vill helst att jag köper det mesta begagnat, så det gäller att hitta rätt möbler på blocket eller nåt sånt. Den som har en Ektorp 3-sits soffa att sälja får gärna höra av sig! Samma gäller för Billy-hyllor.
Dagens inköp var inte så avancerade: En måttsats för 5 kr!
Dagens inköp var inte så avancerade: En måttsats för 5 kr!
Korsbackaspexet
Idag var det dags för niornas avslutningsspex på Korsbacka. Det var lika bra som vanligt, komplett med torra ordvitsar, killar i kortkort, skön(falsk)sång och glada skratt. En eloge till den lärare som lyckas med att få en femtonårig kille att klä i sig kortkort och nätstrumpor!
I år var det Trollkarlen från Oz som gällde, och det belv riktigt bra. Lycka till i framtiden alla 93:or
I år var det Trollkarlen från Oz som gällde, och det belv riktigt bra. Lycka till i framtiden alla 93:or
Studenten
Igår smällde det alltså! Jag tog studenten. Nu börjar det där nya kapitlet i boken. Jag vet inte om det riktigt har sjunkt in än att jag inte kommer att gå till Einar på måndag. Den delen av mitt liv är slut!
Dagen började med champangefrukost hos Martina. Det var annorlunda att dricka söt champagne blandat med frukostätning, men det funkade det också. Efter att ha väckt Martinas grannar med sång och oväsen från över 20 personer i en liten lägenhet bar det av till skolan.
På skolan var det fotografering som gällde. Sedan utdelning av stipendier och annat. Jag förärades "Årets Naturvetare" och boken "Riktig vetenskap och dåliga imitationer" Känns som ett ganska bra val för mig... Vi fick även personliga brev från vår mentor och tid till att skriva i allas mössor. Tack för alla fina ord, allihopa!
Sen var det mat på flotten där Rektor Anders (shit-bacon-mannen) höll tal och delade ut våra slutbetyg. Visst är jag duktig med 20,0 i avgångsbetyg!
När flotten kom tillbaka till Södertull Sprang vi "ut" (dvs upp) till släkt och vänner som väntade där på oss. Så mycket blommor har jag aldrig fått. Det var tungt att ha runt halsen! Sedan var det tjo och tjim på ett flak i en dryg timme.
När jag väl kom hem var det hög tid att ge mina stackars gäster mat. Under tiden vi åt av den fantastiska maten mamma hade lagat öppnade jag presenterna. Så mycket fina saker! Min föräldrar kunde inte låta bli att ge mig en elvisp, eftersom det var en sak jag definitivt hade sagt att jag inte ville ha. Jag fick en jättefin ring av dem också, som jag måste få förstorad. (Jag har inte lika smala fingrar som min lilla mamma!) En massa andra smycken blev det. Och fyra badankor! (Undrar vad det kan bero på!? :-P).
Kvällen avslutades med dans på Hipp i Malmö. Underbart roligt. Vilken tur att det inte bara var jag där som dansade hellre än bra! Tack för en trevlig kväll allihopa, men framför allt Stella, Julia, Lange, Anton, Viktor och Ola. Det är ju inte ofta man är minst en decimeter kortare än alla andra i sällskapet, men det gör inte så mycket. Dessutom känns det alltid bra att ha några killar med om någon otrevlig typ kommer för nära en... Ganska effektivt att dansa lite näärmare nån som är två meter lång!
När jag väl kom hem var det gryning. Det var en lång dag och natt, men ett av de roligaste dygnen i mitt liv! Tack till alla som gjorde det så underbart.
PS: Bilder kommer när jag har fått tag på dem!DS
Dagen började med champangefrukost hos Martina. Det var annorlunda att dricka söt champagne blandat med frukostätning, men det funkade det också. Efter att ha väckt Martinas grannar med sång och oväsen från över 20 personer i en liten lägenhet bar det av till skolan.
På skolan var det fotografering som gällde. Sedan utdelning av stipendier och annat. Jag förärades "Årets Naturvetare" och boken "Riktig vetenskap och dåliga imitationer" Känns som ett ganska bra val för mig... Vi fick även personliga brev från vår mentor och tid till att skriva i allas mössor. Tack för alla fina ord, allihopa!
Sen var det mat på flotten där Rektor Anders (shit-bacon-mannen) höll tal och delade ut våra slutbetyg. Visst är jag duktig med 20,0 i avgångsbetyg!
När flotten kom tillbaka till Södertull Sprang vi "ut" (dvs upp) till släkt och vänner som väntade där på oss. Så mycket blommor har jag aldrig fått. Det var tungt att ha runt halsen! Sedan var det tjo och tjim på ett flak i en dryg timme.
När jag väl kom hem var det hög tid att ge mina stackars gäster mat. Under tiden vi åt av den fantastiska maten mamma hade lagat öppnade jag presenterna. Så mycket fina saker! Min föräldrar kunde inte låta bli att ge mig en elvisp, eftersom det var en sak jag definitivt hade sagt att jag inte ville ha. Jag fick en jättefin ring av dem också, som jag måste få förstorad. (Jag har inte lika smala fingrar som min lilla mamma!) En massa andra smycken blev det. Och fyra badankor! (Undrar vad det kan bero på!? :-P).
Kvällen avslutades med dans på Hipp i Malmö. Underbart roligt. Vilken tur att det inte bara var jag där som dansade hellre än bra! Tack för en trevlig kväll allihopa, men framför allt Stella, Julia, Lange, Anton, Viktor och Ola. Det är ju inte ofta man är minst en decimeter kortare än alla andra i sällskapet, men det gör inte så mycket. Dessutom känns det alltid bra att ha några killar med om någon otrevlig typ kommer för nära en... Ganska effektivt att dansa lite näärmare nån som är två meter lång!
När jag väl kom hem var det gryning. Det var en lång dag och natt, men ett av de roligaste dygnen i mitt liv! Tack till alla som gjorde det så underbart.
PS: Bilder kommer när jag har fått tag på dem!DS
Snart...
.. är det slut på riktigt. Ingen mer Svenska, ingen historia och framför allt aldrig mer NH06N. hur ska jag överleva?! Skämt åsido känns det lite skrämmande att jag helt plötsligt ska vara vuxen och klara mig själv. Jaja, all good things come to an end...
Ändå känns det inte lika slutgiltigt som jag trodde. Vissa människor kommer jag att sakna, det vet jag redan nu. Andra kommer jag göra allt för att hålla kvar i mitt liv trots långa avstånd. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta, och Einar kommer allltid ha en speciell betydelse föör mig!
Trots att det är vemodigt känns det ändå som att vi går in i framtiden starkare än de flesta. Vi vet vad pluggångest är, och hur man löser det (kollektiv ångest är bättre än att bara ha ångest själv). Vi vet en massa saker om kvantfysik, vilket kanske inte är så himla viktigt, men ändå. Framför allt vet vi hur man jobbar i grupp och mot ett mål. Jag har inte älskat alla i klassen, men jag har jobbat med alla (mer eller mindre framgångrikt) och jag VET att man aldrig kan få en grupp som är hundra procent bra. Det är bara att stå ut. Men det har varit få människor jag har kännt så för i Nh06n.
Vi vet att man får starkare band av att ha ångest tillsammans över MSN, i skolans mediatek eller på en pluggdejt. Vi vet att det alltid finns någon att be om hjälp. En klasskompis, en lärare eller någoon annan. Och alla har något att ge, precis som alla behöver hjälp med något. Hur ska jag klara mig utan min klasskompisar som ger mig en massa bra ideer och håller koll på schemat? Vem ska påminna mig om vad som ska vara med i en viss labrappport? Vem ska ställa den där frågan som får mig att tänka i helt nya banor?
Jag hoppas jag hamnar i en annan gruppp människor där jag känner tillhörighet och gemenskap, och att mina kära Einar Hansare alltid komemr att finnas där!
"Med öpnna ögon låt oss se på livets rikedom..."
Ändå känns det inte lika slutgiltigt som jag trodde. Vissa människor kommer jag att sakna, det vet jag redan nu. Andra kommer jag göra allt för att hålla kvar i mitt liv trots långa avstånd. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta, och Einar kommer allltid ha en speciell betydelse föör mig!
Trots att det är vemodigt känns det ändå som att vi går in i framtiden starkare än de flesta. Vi vet vad pluggångest är, och hur man löser det (kollektiv ångest är bättre än att bara ha ångest själv). Vi vet en massa saker om kvantfysik, vilket kanske inte är så himla viktigt, men ändå. Framför allt vet vi hur man jobbar i grupp och mot ett mål. Jag har inte älskat alla i klassen, men jag har jobbat med alla (mer eller mindre framgångrikt) och jag VET att man aldrig kan få en grupp som är hundra procent bra. Det är bara att stå ut. Men det har varit få människor jag har kännt så för i Nh06n.
Vi vet att man får starkare band av att ha ångest tillsammans över MSN, i skolans mediatek eller på en pluggdejt. Vi vet att det alltid finns någon att be om hjälp. En klasskompis, en lärare eller någoon annan. Och alla har något att ge, precis som alla behöver hjälp med något. Hur ska jag klara mig utan min klasskompisar som ger mig en massa bra ideer och håller koll på schemat? Vem ska påminna mig om vad som ska vara med i en viss labrappport? Vem ska ställa den där frågan som får mig att tänka i helt nya banor?
Jag hoppas jag hamnar i en annan gruppp människor där jag känner tillhörighet och gemenskap, och att mina kära Einar Hansare alltid komemr att finnas där!
"Med öpnna ögon låt oss se på livets rikedom..."
Så gör man inte!
Hur kan ni bara göra så mot henne?! Hon förtjänar bättre!
Hur nördig kan man bli?
Hur kan jag vara så nördig att jag frivilligt läser matte hela sommarlovet. Visserligen är det ju bra, eftersom jag behöver komma upp på den nivån kursen innehåller innan skolan börjar igen, men ändå! Varför utsätter jag mig frivilligt för bråkräkning på sommarlovet? Något måste vara fel...
