Snotra

Tentan närmar sig med stormsteg, men nu ska jag inte plugga mer. Kommer ändå inte lyckas lära mig det tills imorgon, så jag kommer bara att bli förvirrad. Jag har alltså tid till att tänka och städa (så att det inte ser alltför anskrämligt ut när jag kommer upp hit igen).

Är det bara jag, eller har den här terminen gått så otroligt fort. Det känns som att det var igår jag stog på Götaplatsen och inte kände nån i hela stan. Nu har jag skaffat mig kompisar här, och livet känns helt okej. Visserligen är min huvudsakliga fritidssysselsättning att plugga, men det gör inget. Till och med pluggandet är roligt om man gör det tillsammans med andra som också tycker att det är svårt. Dock har jag fortfarande inte lyckats bemästra konsten att lära sig matematiska bevis. Tips, någon?

Tiden går till och med så snabbt att jag inte ens har tid att tänka på vad jag saknar. Det är visserligen ganska bra, men samtidigt lite deprimerande när man väl har tid. Jag saknar mina simmare. Jag saknar kören. Jag saknar skåne-kompisarna. Framför allt saknar jag fritid. Men det sista får jag nog vänja mig vid. Jag har ju trots allt minst fem år kvar på Chalmers, så det är bara att börja se det roliga i att plugga.

Samtidigt som man tvingas att leva i nuet måste man tänka på framtiden. Vad vill jag bli när jag blir vuxen. Jag menar, lets face the facts, vuxen blir man ju inte förrän man är klar med Chalmers. Man ska alltså skaffa sig både examen och ett jobb. Jag skulle så extremt gärna vilja jobba med nano-material, men jag vet inte om jag orkar med den mastern. Vet inte hller om jag orkar jobba inom forskarvärlden hela livet... Tur att jag har ett år till på mig att välja.

Imorgon åker jag hem-hem. Nån som vill träffas innan jag beger mig ut på den traditionella Sverige-turnén?